Om metoden

1Vad sidan visar — och inte visar

Webbplatsen har tre sektioner, och de svarar på tre olika frågor. Valvindar svarar på "vad avviker just nu från det väntade?". Räknat svarar på "vad har faktiskt räknats?". Prognoser svarar på "vad väntas slutresultatet bli, och hur säkert är det?". De tre svaren blandas aldrig ihop i en och samma tabell.

En prognos är inte ett resultat. Räknat-sektionen visar bara röster som faktiskt är räknade av Valmyndigheten — inget där är skattat. Prognossektionen visar vad modellen väntar sig ska hända med de distrikt som återstår, med ett osäkerhetsintervall som breddas tidigt på kvällen och smalnar när mer är räknat. De två sektionerna kan under en period visa olika bilder av samma val, och det är ett korrekt tillstånd, inte ett fel.

Valvindar är den snabbaste sektionen och därför den som lättast går fel om den tvingas säga något innan den vet något. Principen är hellre tom lista än fel lista: en flik som ännu inte har tillräckligt underlag säger det rakt ut — "för lite räknat för att säga något" — i stället för att gissa. Det gäller både de aggregerade vindarna, som kräver ett visst antal räknade distrikt i samma stratum innan något publiceras, och nyckeldistrikten, som kan visa en signal redan efter ett enda räknat distrikt men bara om det distriktet var utvalt i förväg som tillförlitligt.

Till innehållet

2Datakällorna

Den enda källa som uppdateras under själva valnatten är Valmyndighetens resultatfiler. De publiceras som zip-arkiv med röstfördelning per valdistrikt, och ett index talar om vilka arkiv som ändrats sedan förra hämtningen — bara det som ändrats hämtas på nytt. Varje fil är signerad, och signaturen kontrolleras mot Valmyndighetens certifikat innan filen används; en fil som inte verifierar loggas och kasseras. Filerna kommer i två faser: preliminär räkning under valnatten och de närmast följande dagarna, och slutlig räkning från länsstyrelserna från och med måndagen efter valdagen.

Preliminärräkningen har två begränsningar som påverkar vad sidan kan säga. Den redovisar bara rapportpartier — partier som väntas få mandat — separat; alla andra partiers röster ligger i en samlad "övriga"-post. Analys av små och lokala partier går alltså inte att göra på preliminära siffror, och gränssnittet markerar när ett resultat är ofullständigt i det avseendet. Personröster saknas också fram till den slutliga räkningen.

Utöver valnattens egna filer bygger modellen på material som är på plats innan kvällen börjar:

• Valgeografin. Valmyndighetens officiella jämförbarhetsbedömning mellan 2026 och 2022 (och mellan 2022 och 2018), som avgör vilka valdistrikt som går att jämföra rakt av över tid — se nästa avsnitt.
• Historiska valresultat på valdistriktsnivå för riksdags-, region- och kommunval. Kärnan är 2018 och 2022; profilerna som beskriver hur ett distrikt brukar röra sig är kedjade ytterligare två val bakåt, till 2014 och 2010, med avtagande vikt för äldre val (se avsnittet om vad "förväntat" är).
• SCB:s DeSO och RegSO — demografi finare än kommunnivå (ålder, utbildning, inkomst, andel utrikes födda), kopplad geometriskt till valdistrikt och använd där ett distrikt saknar egen jämförbar historik.
• SKR:s kommungruppsindelning, en av stratifieringsvariablerna. Den behålls för att den bär mest av det som skiljer distrikt åt politiskt — hur en swing ser ut i en storstad mot i en landsbygdskommun — inte för att den förutsäger rapporteringsordningen; mätt mot 2022 förklarar kommungruppen bara ett par procent av när ett distrikt rapporterar (se avsnitt 4).
• SKR:s styresstatistik över vilka partikonstellationer som faktiskt har styrt varje kommun och region historiskt, underlaget för avsnittet om möjliga styren.
• Opinionsmätningarna, SwedishPolls — Måns Magnussons löpande sammanställning av publicerade svenska väljarbarometrar, utgiven under CC0. Källfilen hämtas orört: institut, fältperiod, urvalsstorlek och partiandelar för varje mätning, ingenting tolkat om. Ett skript läser in nya rader dagligen fram till och med valdagen. Före första räknade distriktet är det den färskaste av evidenslagrets tre källor och väger tyngst i den prior som räknas fram innan räkningen börjar — se avsnittet om evidenslagret.
• SCB:s partisympatiundersökning (PSU) från maj, på plats redan när kvällen börjar, och SVT:s vallokalsundersökning (VALU), publicerad klockan 20.00. Båda beskrivs i avsnittet om evidenslagret.

Till innehållet

3Distriktspanelen

Valdistrikten ritas om inför varje val: kommunerna beslutar, länsstyrelsen fastställer, och distrikt delas, slås ihop och byter kod. Distriktskoden är därför inte en stabil nyckel över tid — att bara matcha på kod mellan två val ger tyst felaktiga jämförelser.

Analysenheten är i stället distriktsfamiljen: en mängd distrikt som tillsammans täcker samma geografi i flera valår. Familjerna byggs i tre steg:

1. Valmyndighetens officiella jämförbarhetsbedömning ger en direkt koppling där den klassar distrikt som Kan jämföras, och binder ihop flera distrikt till en familj där den klassar dem Kan jämföras mot flera.
2. Uppsamlingsdistrikt — utan egen geometri, för sent inkomna förtids- och brevröster — kopplas via kommunvalkretsens kod, som är stabil så länge kommunen inte lagt om sin valkretsindelning.
3. Det som blir kvar matchas geometriskt mot föregående års kartor, viktat efter röstberättigade i stället för yta. En grupp bildar bara en familj om täckningen är ömsesidig till minst 90 procent åt båda hållen, och högst 40 distrikt får ingå i en familj. Det som ändå blir över i en kommun bildar en gemensam restfamilj, också när täckningen understiger 90 procent — en kommun som har ritat om hela sin indelning ska utgå från sitt eget resultat, inte från valområdets, och en bred familj med känd men lägre täckning är då bättre än ingen historik alls.

Röster fördelas aldrig ut på delar av en familj — familjen är analysenheten i båda valen. Panelens riktighetsvillkor är att summan av rösterna per familj är exakt lika med summan i de ingående distrikten, per parti, valtyp och valår. Det testas automatiskt, inte kontrolleras för hand.

Kedjan byggs bakåt i led: kärnan är 2026 mot 2022, därefter 2018 mot den kärnan, sedan 2014 och 2010. Ett äldre distrikt som skulle peka mot flera olika familjer läggs inte till någon av dem, utan blir en egen familj — historiken går då förlorad för det distriktet, vilket är en ärligare förlust än en sammanslagning som tyst gör två olika områden till ett. Detsamma gäller en restfamilj i ett äldre led: hör dess senare distrikt till en enda familj hänger hela restfamiljen med dit, annars hänger den inte med alls — den slås aldrig ihop med bara en del av en familj.

Distrikt utan historik — 13 stycken — bidrar med sina röster i Räknat-sektionen men genererar aldrig en signal och skattar ingen swing. Kedjan bakåt tunnas ut ytterligare ett steg i taget: av 2018 års väljare når 83,0 procent till 2014 och 70,9 procent till 2010.

Till innehållet

4Swing, inte nivå — och poststratifiering

Modellen skattar aldrig ett partis slutandel direkt ur de distrikt som råkar vara räknade. Den skattar i stället förändringen mot samma distrikts resultat i förra valet, och lägger förändringen på förra valets kända slutresultat. Skälet är att nivåskillnaderna mellan distrikt är enorma och systematiska — en innerstadsvalkrets och en glesbygdskommun ligger sällan nära varandra — medan förändringarna från ett val till nästa är små och mycket mer lika varandra över hela landet. En modell som skattade nivån direkt på ett skevt urval av tidigt räknade distrikt skulle få fel med flera procentenheter under kvällens första timmar — hur många står längre ned, mätt på valnatten 2022.

Det skeva urvalet är själva problemet, och hur skevt det är går att mäta. Valmyndighetens resultatfiler bär en rapporteringstid för varje enskilt valdistrikt, så hela valkvällen 2022 finns avläst distrikt för distrikt. Första distriktet i riksdagsvalet rapporterade klockan 20.39. Klockan 21.00 var 51 av 6 264 distrikt klara — 0,4 procent av rösterna. Vid 21.30 var 12,6 procent av distrikten och 9,3 procent av rösterna räknade, vid 22.00 24,5 respektive 19,8 procent, och vid 23.00 knappt sju tiondelar.

De först räknade distrikten är mindre än genomsnittet: medianen i ordningens första tiondel var 1 025 röstberättigade mot 1 305 för samtliga distrikt och 1 428 i den sista tiondelen. Men de är inte landsbygd. Storstädernas distrikt utgjorde 28 procent av den första tiondelen mot 19 procent av alla distrikt, och landsbygdskommunernas 9 mot 5 procent — båda ytterkanterna rapporterar tidigt, medan pendlingskommunerna nära storstad är sena (8 procent av första tiondelen mot 17 procent av alla). Skevheten är alltså verklig men inte den enkla stad-mot-land-skevhet den ofta beskrivs som.

Vad den kostar går också att mäta. Ett rakt medelvärde över de distrikt som var färdigräknade klockan 21.00 hade gett Sverigedemokraterna 4,8 procentenheter för högt och Moderaterna 3,6 för lågt. Vid 21.30 var det största felet 2,0 procentenheter, vid 22.00 1,4 och vid 23.00 under 0,2. Ett tidigt tal utan korrigering är alltså fel med procentenheter, inte med tiondelar — och det är precis tidigt på kvällen som flest tittar. Motmedlet är poststratifiering: varje distriktsfamilj tilldelas ett stratum av tre variabler —

• SKR:s kommungrupp, nio grupper. Den bär mest av det som skiljer distrikt åt politiskt — hur en swing ser ut i en storstad mot i en landsbygdskommun.
• Storleksklass i röstberättigade, med fasta gränser vid 1 100 och 1 700. Gränserna är fasta snarare än kvantiler, eftersom 2026 års röstberättigade bygger på en framskrivning — kvantilgränser skulle ligga så nära medianen att ett litet framskrivningsfel flyttade distrikt mellan klasser utan att något verkligt förändrats. Att klassen mäter röstberättigade och inte antalet röster är prövat: en klass byggd på förväntade röster, med gränser som delar distrikten i lika stora andelar, beskriver 2022 års rapporteringsordning något sämre (11,6 mot 12,5 procent förklarad varians i riksdagsvalet) och gav i uppspelningen av 2022 marginellt större fel tidigt på kvällen.
• Valdeltagandekvartil i riksdagsvalet 2022.

Uppsamlingsdistrikten hålls i en egen storleksklass för sig, aldrig blandade med vanliga valdistrikt — de är inte en geografi utan en behållare för sent inkomna röster. Strata med färre än fem familjer slås ihop med sin närmaste granne, vilket ger 125 strata totalt. Av dem rymmer 103 minst ett av riksdagsvalets vanliga valdistrikt, och det är det talet fördjupningen om rapporteringsordningen räknar med — samma indelning, men bara de celler som är företrädda i den mätningen. Swingen skattas per stratum, och när strata sedan vägs samman till ett valområde används stratumets fulla vikt i valområdet — inte hur stor andel av stratumet som råkar vara räknat. Det är hela poängen med poststratifiering: ett stratum där bara två av femtio distrikt räknats väger ändå in med alla femtio, med den skattning de två distrikten ger.

Mätt mot 2022 års verkliga ordning förklarar de tre variablerna tillsammans 11,0 procent av variationen i när ett distrikt rapporterar. Storleksklassen bär mest (6,9 procent), kommungruppen 2,3 och valdeltagandekvartilen 0,4. Även kommuntillhörigheten i sig når bara 11,2 procent, alltså knappt mer än stratumet. Rapporteringsordningen är med andra ord till största delen lokal och oförutsägbar — vilket är ett skäl att skatta swing per stratum i stället för att försöka förutse ordningen, och ett skäl till att osäkerheten redovisas som den gör.

Hur lokal den är går att sätta siffror på. Räkningen tar ungefär 8,5 minuter per hundra röster i riksdagsvalet — ett distrikt med tusen röster tar alltså drygt en och en halv timme längre än ett tomt. Men röstmängden förklarar bara 14 procent av variationen i när distriktet blir klart, och lägger man till en egen nivå per kommun stiger det till 23. Mellan kommunerna skiljer det en timme från den tionde till den nittionde percentilen, och två timmar mellan ytterlägena, vid samma antal röster att räkna. Det är inte slump: delas en kommuns distrikt på mitten och effekten skattas två gånger stämmer de två skattningarna överens på 0,43. Vilken kommun distriktet ligger i betyder alltså ungefär lika mycket som hur mycket det har att räkna — men kommuneffekten är uppmätt i ett enda val och säger därför något om 2022, inte något om vad 2026 kommer att göra.

Till innehållet

5Vad "förväntat" är

När Valvindar-sektionen säger att ett parti "ligger under förväntan" i ett distrikt, är förväntan ett tal räknat i förväg för just den distriktsfamiljen och det partiet:

Δ(familj, parti) = α + β · D̂ + ε

D̂ är valområdets egen skattade förändring — riket i riksdagsvalet, regionen i regionvalet, kommunen i kommunvalet. De tre talen som gör om den allmänna förändringen till en väntad förändring för just den här familjen är:

• β, svingkänsligheten. β nära 1 betyder att familjen brukar följa valområdet. β över 1 betyder att den förstärker rörelsen, β under 1 att den dämpar den.
• α, det beständiga tillägget. Familjen rör sig med landet men ligger konsekvent vid sidan om — ett fäste som alltid ligger några punkter över riket, till exempel.
• σ, det oförutsägbara. Hur mycket familjen brukar avvika från sambandet ovan i ett enskilt val, av skäl som inte går att förutse i förväg.

Alla tre skattas på tre valpar med avtagande vikt: 2018 → 2022 väger 1, 2014 → 2018 väger 0,5, och 2010 → 2014 väger 0,25. Skälet till flera valpar är att ett enda valpar blandar ihop det beständiga hos ett distrikt med rena engångshändelser; med tre valpar skiljs mer av det tillfälliga bort. α och β kalibreras dessutom inom varje valområde så att den röstviktade β blir exakt ett och det röstviktade α exakt noll — annars skulle den summerade prognosen systematiskt förstärka eller dämpa förändringen, eftersom de familjer som går att följa bakåt över huvud taget är de vars gränser stått stilla, alltså övervägande stabila områden.

Vad som består mellan val — och vad som knappt gör det

Hur mycket är en profil skattad på ett valpar värd i nästa? Det går att mäta genom att jämföra hur väl α, β och σ korrelerar mellan två på varandra följande valpar:

σ är en bestående egenskap hos ett distrikt i alla tre valtyper — spridningen ett val visar liknar spridningen nästa val, oavsett om det gäller riksdag, region eller kommun. α är bestående i riksdagsvalet men knappt alls i region- och kommunvalet, och β är en brusparameter nästan överallt: att den ändå gör nytta beror på att den aldrig används som divisor i prognosens sammanvägning, bara som en informationsvikt (β² / σ²) som ger nära noll vikt åt familjer som inte rör sig med landet. I riksdagsvalet sänker familjeprofilen (α och β tillsammans) medelabsolutfelet vid fem procent räknat med ungefär en tredjedel jämfört med att inte ha någon profil alls; i kommunvalet är bidraget i praktiken noll. Det som bär prognosen för kommun- och regionval tidigt på kvällen är i stället poststratifieringen, krympningen och σ — inte familjens egen riktning. Se vidare avsnittet om vad metoden inte klarar. Hela mätningen — medelabsolutfelet med ett respektive två valpar bakåt, och hur stabila nyckeldistrikten visar sig vara mellan valpar — står i fördjupningen Partiernas profiler mellan valen.

Till innehållet

6Krympning mot föräldranivån

Ett kommunval kan ha två räknade distrikt klockan 20.20. Då är den lokala skattningen nästan bara brus, och den överordnade nivån — kommunens valkrets, regionen eller riket — säger oftast mer om vart kommunen är på väg än de två egna distrikten gör. Modellen väger därför ihop de två:

D̃ = λ · D̂_lokal + (1 − λ) · D̂_förälder,  λ = n / (n + κ)

där n är antalet räknade röster i valområdet. Vid n = κ väger den lokala skattningen och föräldranivån precis lika mycket. Föräldrakedjan är: riksdagsvalets valkrets → riket, regionvalet → rikets regionval, och kommunvalet → regionens kommunval → rikets kommunval. Rikets regionval har numera samma sista utväg som rikets kommunval, beskriven nedan: riksdagsvalets nationella förändring, skalad per parti.

κ sätts aldrig för hand. Den är skattad per parti och valtyp ur hur mycket valområdenas swing faktiskt avvek från föräldranivåns i de tre valparen profilerna bygger på. Partier som rör sig homogent över hela landet krymps hårt mot föräldranivån — Liberalerna hårdast av alla i riksdagsvalet — medan samlingsposten "övriga" i kommunvalet har κ = 29 och därför slutar låna styrka från regionen nästan omedelbart. Det senare är rätt svar: lokala partier går inte att låna styrka för från en regional nivå de inte ställer upp i.

Kommunvalets sista utväg — om varken kommunens eller regionens egna kommunval säger något än — är riksdagsvalets nationella swing, men den bärs aldrig över oskalad. Ungefär en tredjedel av väljarna röstade på olika partier i riksdags- och kommunvalet 2022, och för Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet gällde det närmare hälften.

Regionvalet har samma sista utväg. Där finns ingen vallokalsundersökning att skala mot — VALU frågar inte om regionvalet — så skalan är i stället skattad ur valresultaten 2002–2022: ungefär 0,69–1,02 för riksdagspartierna och 0,31 för samlingsposten övriga.

Ärligt sagt upphör arvet inte vid den första räknade rösten, varken för regionvalet eller för kommunvalet ovan. Det vägs in enligt precis samma regel som resten av avsnittet — ju fler röster som räknats i valområdet, desto mindre väger riksdagsswingen — så vikten avtar gradvis i takt med kvällen och försvinner inte i ett enda steg.

Ett parti med geografiskt starkt koncentrerat stöd hanteras för sig och krymps aldrig mot en föräldranivå som inte bär information om just det partiet. Det skattas per kommun och summeras i stället för att gå via en valkretsgemensam swing — Örebropartiet i Örebro läns valkrets är fallet som har en egen bevakning i Prognossektionen.

Till innehållet

7Valdeltagande

Valdeltagandet skiljer sig mellan distrikt och mellan val, och partierna påverkas olika mycket av det. Modellen skattar en elasticitet per valtyp, stratum och parti: hur mycket av det som är kvar av partiets resultat sedan valområdets förändring och familjens svingkänslighet redan räknats bort som samvarierar med hur mycket familjens valdeltagande förändrats.

Elasticiteten är inte kausal. Den beskriver hur andel och deltagande har rört sig tillsammans historiskt, inte vad som skulle hända om deltagandet ändrades av något annat skäl. Justeringen är därför hårt kapad: som mest 0,10 procentenheters förändring i ett partis andel per procentenhets avvikelse i valdeltagande. Ett valdeltagande som avviker tre procentenheter från det förväntade flyttar alltså en prognos med som mest 0,3 procentenheter — en finjustering, inte en egen prognosmodell.

Innan det första distriktet är räknat finns ingen valdeltagandesiffra att justera med. Då används i stället mottagna förtidsröster — som Valmyndigheten publicerar två gånger dagligen fram till valdagen — som en svag riktningsindikator för hur valdeltagandet kan tänkas bli.

Till innehållet

8Osäkerhet

Prognossektionens intervall byggs av två delar som båda behövs.

Bootstrap över distriktsfamiljer inom strata fångar urvalsosäkerheten — att just de här distrikten råkade räknas färdigt först. Modellen drar 1 000 slumpmässiga versioner av kvällen för riksdagsvalet, 300 per regionval och 200 per kommunval, och räknar om mandaten på varje dragning, aldrig på punktskattningen — ett parti på 3,9 procent har en sannolikhetsfördelning över mandat, inte ett meningsfullt väntevärde.

En additiv modellfelskomponent lägger till det bootstrapen inte kan veta: att modellen själv kan ha fel. Komponenten växer när mindre är räknat och krymper mot en gemensam bottennivå när mer är räknat, med olika styrka per valtyp:

Skalan k är kalibrerad på de åtta riksdagspartierna. Ett lokalt parti och restposten övriga har en annan sorts fel. Modellen skattar en förändring mot samma distrikts resultat i förra valet, och ett parti som inte ställde upp då har ingen förändring att skatta. Det felet är inte urvalsfel, och det krymper därför inte när fler distrikt räknas. Med riksdagspartiernas skala på alla partier sjunker de lokala partiernas täckning i kommunvalet från omkring 57 procent vid en tjugondel räknat till omkring 49 vid hälften, medan riksdagspartiernas ligger mellan 94 och 87 procent. Intervallen krymper med informationen, men felet gör det inte.

Modellen räknar därför skalan med en egen faktor per partityp: 5,5 gånger k för lokala partier och 1,25 för restposten övriga. Riksdagspartierna har faktorn ett, alltså oförändrad skala. Komponentens form följer partiets storlek och går mot noll när andelen gör det, så ett parti modellen skattar till någon tiondels procent skulle annars få ett nästan obefintligt intervall just där den vet minst. Andelen i formen har därför ett golv för de två partityperna.

En sak når breddningen ändå inte: ett parti vars skattade röstetal är exakt noll i valområdet. Komponenten verkar på partiets andel, och en andel som är noll blir noll hur brett intervallet än räknas. Det inträffar för restposten övriga i små kommuner där modellens skattade förändring drar posten under noll, och intervallet blir då punkten noll trots att någon enstaka röst alltid faller utanför de redovisade partierna. Felet är litet i procentenheter men intervallet täcker det inte.

Komponenten är kalibrerad mot en uppspelning av 2022 i blint läge — med α satt till noll och β till ett, som om modellen inte visste någonting om enskilda distrikts historik. Det är den ärliga mätningen: de skarpa profilerna är skattade på just den förändring som skulle mätas, och att kalibrera mot dem hade varit att låta modellen se facit i förväg.

Det ärliga felet, i blint läge

Vid fem procent räknat, alltså tidigt på kvällen, är det ärliga felet ungefär en halv procentenhet för riksdagsvalet men närmare två procentenheter för ett enskilt kommunval. Det är därför Prognossektionens intervall är brett tidigt på kvällen för kommun och region — ett smalt intervall vid den tidpunkten vore inte en bättre prognos, bara en som ser säkrare ut än den är.

Vad modellen tillför jämfört med att bara räkna

Råräkningen är det enklaste tänkbara svaret på frågan hur det går: partiets andel av de röster som faktiskt räknats i valområdet just nu, utan modell, utan viktning, utan antagande om de distrikt som återstår. Den är ingen prognos, men den är den naturliga jämförelsepunkten — allt en modell gör måste vara bättre än att läsa av det som redan kommit in.

Att den inte är det syns tidigt på kvällen. De distrikt som räknas färdigt först är inte ett tvärsnitt av landet, utan sneda på ett bestämt sätt (se skevheten i de först räknade distrikten), och råräkningen ärver den skevheten rakt av.

Jämförelsen görs på samma delmängd valområden och partier. I ett valområde där ingen röst ännu är räknad finns ingen råräkning alls — den är odefinierad där, inte noll — medan modellen alltid har ett svar. Modellens tal nedan är därför räknade på precis de valområden och partier där råräkningen går att bilda, aldrig på samtliga. Vid två procent räknade distrikt är det 71 av 290 kommunval; vid tio procent 170. Utan den begränsningen vore jämförelsen riggad till modellens fördel.

Modellen är inte tom när vallokalerna stänger. Klockan 20 har den vallokalsundersökningen, Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning och de sammanvägda opinionsmätningarna, var och en med en osäkerhet som är satt av hur fel källan brukar ha. Det är därför modellkurvan börjar lågt redan innan ett enda distrikt är räknat. Den vikten avtar sedan av sig själv: ju fler röster som kommit in, desto mer väger de och desto mindre väger priorn. Vid en fjärdedel räknat betyder de i praktiken ingenting — modellens fel är då 0,260 procentenheter med dem och 0,261 utan.

Skillnaden är störst tidigt och krymper snabbt. Vid två procent räknade distrikt ligger råräkningen 1,437 procentenheter fel i snitt över partierna, mot 0,475 för modellen i blint läge — tre gånger så mycket. Vid femtio procent räknat är skillnaden nästan borta: 0,108 mot 0,105. Det är alltså under kvällens första timmar en modell gör verklig nytta; när halva landet är räknat räknar verkligheten ifatt den.

Den nedersta kurvan, modellen med profiler, är den modellen faktiskt körs med. Men den är mätt mot precis det val profilerna är skattade på, och är därför den optimistiska gränsen snarare än en förväntan om nästa valnatt. Den blinda kurvan är den ärliga; ligger verkligheten någonstans, ligger den mellan de två.

Av samma skäl hålls det uppspelade valet utanför priorns kalibrering. Hur mycket vikt vallokalsundersökningen ska få avgörs av hur fel den varit i tidigare val, aldrig av hur fel den var 2022 — den uppgiften finns inte på en valnatt, och att räkna med den vore att låta mätningen se svaret i förväg.

Aggregatet döljer att modellen inte vinner för varje parti. I den blinda uppspelningen av riksdagsvalet hade råräkningen mindre fel än modellen för Socialdemokraterna vid samtliga elva nivåer, för Sverigedemokraterna från omkring femton till sextio procent räknat och för Centerpartiet från tio procent och kvällen ut. För Moderaterna gäller det motsatta med god marginal hela kvällen. Modellen flyttar alltså fel mellan partier samtidigt som den minskar det totalt, vilket är ännu ett skäl att läsa intervallet och inte bara punktskattningen.

Samtliga elva nivåer för alla tre valtyperna, med antalet områden i jämförelsen och skillnaden per parti, står i fördjupningen Backtest mot valet 2022.

Hur väl intervallen håller vad de lovar

Ett 90-procentigt intervall ska täcka det riktiga resultatet i ungefär 90 fall av 100. Mätt över tio nivåer räknat, från 5 till 75 procent, i den blinda uppspelningen av 2022 i verklig rapporteringsordning:

• Regionvalen: 0,962–0,995.
• Kommunvalen: 0,851–0,943.
• Riksdagsvalet, per valkrets: 0,866–0,985.

De två talen ska läsas olika. Regionvalen ligger över 0,96 på samtliga tio nivåer — intervallen täcker alltså genomgående oftare än de utlovar. Det är åt det försiktiga hållet, men det ska sägas rakt att det är åt sidan om: ett intervall som håller 0,995 är inte kalibrerat, det är för brett. Kommunvalen börjar över nittio procent och faller med räkningen, till 0,851 vid tre fjärdedelar räknade distrikt; där är det tvärtom de sena intervallen som är något för smala. Fallet är lika stort som före den breddning av modellfelet som räknas med en egen faktor per partityp — men det börjar från en högre nivå.

Riksdagsvalets nationella intervall går inte att kalibrera på samma sätt: det är ett enda valområde med nio partiposter, så täckningsgraden kan bara anta värdena 0, 1/9, 2/9 och så vidare upp till 1 — och det enda värdet som ligger i det önskade bandet 85–95 procent är 8/9. Talet redovisas som det är, utan att låtsas vara mer precist än det kan bli.

Samtliga nivåer, alla tre valtyper och konfidenskurvans egna mätpunkter står i fördjupningen Backtest mot valet 2022.

Till innehållet

9Konfidenssiffran

Prognossektionen visar ett tal mellan 0 och 100 som säger hur mycket prognosen för ett valområde är värd just då. Talet byggs av fyra komponenter:

De fyra vägs samman med ett viktat geometriskt medelvärde, inte ett vanligt aritmetiskt. Skillnaden märks när en komponent är noll: en täckning på noll ska inte gå att kompensera bort genom att modellen råkar stämma perfekt på de fyra distrikt som hittills räknats — med ett geometriskt medelvärde drar en nollkomponent hela talet mot noll, med ett aritmetiskt hade den bara dragit ner det en fjärdedel.

Råpoängen görs sedan om till den kalibrerade siffra som visas, genom en kurva skattad mot en uppspelning av valet 2022, distrikt för distrikt, i den ordning distrikten faktiskt rapporterade den kvällen. Kurvan är byggd så att lika konfidens betyder lika fel: i uppspelningen motsvarar konfidens omkring 90 ungefär en kvarts procentenhets fel, oavsett om siffran nåtts genom att mycket är räknat rent volymmässigt eller genom att just nyckeldistrikten kommit in tidigt. Kurvan planar ut vid höga råpoäng, eftersom inget valområde i den verkliga rapporteringsordningen någonsin ligger långt före de andra — mätpunkterna och skälet till det finns i fördjupningen Backtest mot valet 2022, under rubriken "Konfidenskurvan".

Till innehållet

10Nyckeldistrikt

De aggregerade vindarna kräver minst 15 räknade distrikt i samma stratum innan något publiceras — rätt för en signal som ska generaliseras, men det gör Valvindar-sektionen tom en bra stund efter klockan åtta. Nyckeldistrikten löser den andra halvan av det problemet: ett distrikt som är utvalt i förväg behöver ingen aggregering för att betyda något, eftersom vi redan vet vad det brukar göra.

Varje parti och nivå (valområde och valkrets) har tre roller, ömsesidigt uteslutande:

Två signaler om samma distrikt i samma stund vore bara brus, så när ett distrikt kvalar in i flera roller vinner den roll som har högst informationsvärde — ett tal mellan noll och ett, räknat som rollstyrka gånger säkerhet, där säkerheten är 1 / (1 + σ). För trogna distrikt bygger rollstyrkan på hur nära α är noll och β är ett; för fästen och svaga distrikt på hur extremt indexet är och hur stabilt det varit mellan 2018 och 2022.

Ett troget distrikt kommer bara i fråga om dess β ligger mellan 0,50 och 2,00. Skälet är att ett troget distrikts förändring går att räkna baklänges till en skattning av nivåns egen förändring — distriktets förändring minus dess α, delat med dess β — och den divisionen är bara tillåten här, eftersom β-bandet garanterar att nämnaren aldrig ligger nära noll. Prognosmodellens egen sammanvägning över alla familjer i ett valområde delar aldrig med β.

Hur stabil är listan?

Av de trettio rikstrognaste familjerna per parti i valparet 2018 → 2022 var mellan 8,1 och 14,8 procent trogna redan i det närmast föregående valparet, beroende på valtyp, och upp till 16,3 procent på något av de två föregående. Slumpen skulle ge ungefär en halv procent — så rikstrogenhet är en verklig, mätbar egenskap hos ett distrikt, 16 till 31 gånger vanligare än slumpen. Men listan är långt ifrån oföränderlig: ett nyckeldistrikt är ett distrikt som brukar ligga nära, inte ett som garanterat gör det. Hur registret är avgränsat per valtyp, nivå och roll, och stabilitetstalen i sin helhet, står i fördjupningen Nyckeldistrikten.

Till innehållet

11Distriktssignaler och aggregerade vindar

Valvindar-sektionen har två sorters signaler byggda på samma beräkning men med olika etikett: bekräftelse (partiet håller sin ställning där det brukar vara starkt, eller följer rikstrenden i distrikt som brukar följa den) och avvikelse (partiet går bra i ett traditionellt svagt distrikt, eller dåligt i ett fäste). Den starkaste signalen ligger överst.

Distriktssignalen

För ett nyckeldistrikt jämförs det observerade resultatet mot vad profilen väntar sig, givet vad de andra räknade distrikten hittills säger om nivåns förändring:

a = Δ_observerad − (α + β · D̂)

z = a ÷ ( s · √( σ²_eff + β² · Var(D̂) ) )

Distriktet räknas alltid bort ur sitt eget jämförelsetal D̂, annars mättes det delvis mot sig självt. σ²eff = σ² / q räknar upp spridningen för att familjen bara är delvis räknad, och skalfaktorn s mäts på kvällens egna residualer — medianen av beloppet av z utan skalning, delat med 0,6745 — med ett golv vid ett, så att den bara kan dämpa signalerna, aldrig skärpa dem: en kväll som inte liknar 2022 ger då automatiskt färre och svagare signaler i stället för fler.

Jämförelsen görs mot det bästa som finns tillgängligt, i fallande ordning: nivåns egna räknade distrikt i första hand, valområdets skattning med ett pålägg för hur långt nivån brukar ligga från valområdet i andra hand, och — innan något alls är räknat — distriktets eget α med en typisk nivåswing som osäkerhet.

En signal med |z| ≥ 1,50 publiceras alltid, som bekräftelse eller avvikelse beroende på distriktets roll och riktning. Under den gränsen publiceras bara trogna distrikt, och bara som bekräftelser — ett fäste som ligger precis på förväntan säger ingenting, och en lista full av "som väntat" rangordnar ingenting. Gränsen 1,50 är vald genom uppspelning av 2022: vid den gränsen stämmer riktningen i 75 procent av avvikelserna vid fem procent räknade distrikt och 73 procent vid tio, mot 58–61 procent för ett räknat distrikt som inte är utvalt i förväg.

De aggregerade vindarna

Fjorton kort om fjorton skånska distrikt är brus. En signal som säger att ett parti ligger under sitt 2022-resultat i fjorton av sjutton räknade landsbygdsdistrikt i Skåne läns södra valkrets är information. De aggregerade vindarna bildas därför inte per distrikt utan per grupp, med nyckeln (valtyp, nivå, valområdeskod, stratumgrupp, parti, riktning). Varje valtyp aggregeras på både en fin och en grov nivå — riksdagsvalkrets och riket, regionvalkrets och regionen, kommunen och länet.

Publiceringströskeln är minst 15 räknade distrikt i aggregatet. Klockan 20.10 ska sektionen kunna säga "för lite räknat för att säga något" som ett medvetet tillstånd, hellre än att gissa.

Standardfelet för ett aggregat är tredelat, av samma skäl som prognosens osäkerhet i stort:

• Urvalsdelen krymper som 1/√n med de räknade distriktens egen spridning.
• Skattningsdelen, felet i själva jämförelsetalet, delas av hela aggregatet och krymper när stratumet fylls på.
• Modellfelsdelen, k gånger en typisk distriktsspridning (k = 0,60), oberoende av hur mycket som räknats — den fångar att modellen kan ha fel på ett sätt som är gemensamt för hela aggregatet, och den går inte att räkna bort.

Rankingen är styrka gånger persistens gånger färskhet. Persistens är ett exponentiellt glidande medelvärde av hur stor andel distrikt som bekräftar signalen, med en medvetet osymmetrisk vikt: en motsägelse tar dubbelt så stort steg nedåt som en bekräftelse tar uppåt. Kostnaden för att visa en vind som inte finns är högre än kostnaden för att visa den ett par minuter för sent. Färskhet räknas som 2 upphöjt till −Δt delat med 15 minuter, från senaste bekräftelse, inte från när signalen skapades — en vind som fortsätter blåsa förblir alltså färsk hur gammal den än är. Byter en vind riktning är det per definition en annan vind: den gamla nyckeln arkiveras och en ny börjar om. Signaler under tröskeln arkiveras också — de raderas aldrig.

När vindarna räknas

Valvindarna räknas bara under valnattens preliminära räkning. Signalmotorn stannar när samtliga valdistrikt i de tre valen har rapporterat, och senast klockan 06.00 morgonen efter valdagen. Det som kommer därefter — sena distrikt, sena förtidsröster, onsdagsräkningen och länsstyrelsernas slutliga räkning — är små efterjusteringar som bara skulle upprepa samma bild. Sektionen visar därför nattens sista läge, och statusrutan anger när signalerna senast beräknades.

Signaltexterna som visas i listan genereras ur mallar med deterministiska siffror insatta och visas som de är. Ingen språkmodell skriver om eller formulerar om texten i gränssnittet.

Till innehållet

12Mandatfördelningen

Mandaten fördelas med den jämkade uddatalsmetoden, med förstadelaren 1,2. Ett parti med k redan tilldelade mandat har jämförelsetalet röster delat med (2k + 1), utom för det första mandatet där divisorn är 1,2 — serien av divisorer blir alltså 1,2, 3, 5, 7, 9 och så vidare. Partier under spärrgränsen utesluts helt innan jämförelsetalen räknas:

Tolvprocentsregeln är ett specialfall. Ett parti som klarar 12 procent i en enskild valkrets men ligger under 4 procent i riket deltar bara i fördelningen av de fasta mandaten i just den valkretsen — inte i utjämningsmandaten, och inte i någon annan valkrets. Spärrkvalificeringen görs alltså per parti och valkrets, inte som en enda nationell gräns.

Utjämningen sker i tre led:

1. De fasta mandaten fördelas valkrets för valkrets.
2. Samtliga mandat i valområdet fördelas sedan som om det vore en enda valkrets.
3. Skillnaden mellan de två fylls ut med utjämningsmandat, placerade där partiets jämförelsetal är högst.

Ett parti kan i steg 1 få fler fasta mandat i en valkrets än vad dess riksandel egentligen ger rätt till. Sedan valet 2018 gäller då först återföring (14 kap. 4 a–b §§ vallagen): mandatet tas tillbaka i den valkrets där partiet fick det med lägst jämförelsetal — dock aldrig i en valkrets med färre än tre fasta mandat — och fördelas om bland partier som inte nått sin proportionella representation. Bara när återföring inte går att göra gäller det äldre bortseendet (5 §): partiet behåller mandaten, och helhetsfördelningen räknas om utan det partiet. 2022 krävde tre av landets 311 valområden återföring: Region Kalmar, Region Blekinge och Västra Götalandsregionen. Den äldre bortseenderegeln ger fel resultat i alla tre — till exempel M 13 mandat i stället för korrekta 12 i Kalmar, och L 8 i stället för korrekta 7 i Västra Götaland.

Mandaten räknas om på varje bootstrapdragning, aldrig på punktskattningen ensam — utfallet är diskontinuerligt, och ett parti på 3,9 procent har en sannolikhetsfördelning över mandat, inte ett meningsfullt väntevärde. Prognossektionen visar därför mandat som median och intervall, sannolikhet att klara spärren, och sannolikhet för olika majoritetslägen.

Mandatfördelningen är en grind, inte en ambition. Den reproducerar det officiella resultatet från 2022 exakt för samtliga 311 av 311 valområden — riksdagen, alla 20 regionval och alla 290 kommunval — innan någon mandatsiffra visas på webbplatsen. Under valnatten jämförs den egna beräkningen löpande med Valmyndighetens egen mandatberäkning för samma valområden; om de skulle avvika syns det i gränssnittet som stämpeln avviker på Räknat-sektionens mandattabell. Jämförelsen görs bara när båda beräkningarna gäller samma fas av räkningen (preliminär, slutlig eller delvis slutlig) — annars jämförs en delvis slutlig egen beräkning mot en fortfarande preliminär hos Valmyndigheten, och skillnaden säger då bara att räkningen gått olika långt, inte att någon räknat fel.

Kontrollberäkning när underlaget är blandat. Under veckan efter valdagen visas färdigräknade distrikt med sina slutliga siffror, medan Valmyndighetens mandatfil för valområdet fortfarande räknas på de preliminära. För att jämförelsen ändå ska gälla lika mot lika räknas mandaten en gång till, med samma metod, samma spärrar och samma antal mandat, men på enbart de siffror som ingår i Valmyndighetens mandatfil. Den beräkningen ska ge exakt Valmyndighetens fördelning, och Räknat-sektionen säger om den gör det. Gör den inte det är det ett verkligt räknefel och visas som stämpeln avviker. Mandattabellen visar fortfarande beräkningen på det blandade underlaget, eftersom det är de siffror som faktiskt är räknade.

Antalet mandat. Antalet mandat i varje valområde och de fasta mandaten i varje valkrets läses ur Valmyndighetens fil över mandatfördelningen. Vid varje uppdatering jämförs de med det antal Valmyndighetens mandatfil för valområdet fördelar. Skiljer de sig säger sidan att antalet mandat skiljer sig från Valmyndighetens, i stället för att visa skillnaden per parti som ett räknefel.

Lika jämförelsetal. Är två jämförelsetal exakt lika om ett mandat avgörs det enligt 14 kap. 2 § vallagen genom lottning. Den här beräkningen lottar inte: den ger mandatet till det parti som står först i en fast ordning (vid placering av utjämningsmandat den valkrets där partiet har flest röster), så att samma siffror alltid ger samma svar. Varje sådant läge upptäcks — jämförelsetalen prövas exakt som bråktal, inte som avrundade decimaltal — både för fasta mandat, för helhetsfördelningen i valområdet, vid återföring och vid placering av utjämningsmandat. En avvikelse mot Valmyndigheten som helt ryms i ett sådant läge visas som "lika jämförelsetal — avgörs genom lottning" i stället för "avviker". Att den ryms betyder att skillnaden bara gäller de partier och valkretsar som stod lika, är högst ett mandat per läge och inte ändrar antalet mandat totalt. 2022 avgjordes ett enda mandat i hela landet på det sättet, i kommunfullmäktige i Vårgårda.

Till innehållet

13Möjliga styren med prejudikat

För varje kommun och region räknas minimala vinnande koalitioner fram — mängder av partier som tillsammans har mer än hälften av mandaten, och där inget parti går att lyfta ur utan att majoriteten faller. Räkningen görs på varje bootstrapdragning, inte bara på punktskattningen, så att prognosen också kan säga i hur många av dragningarna majoritetsläget faktiskt är ett annat.

Varje koalition poängsätts mot SKR:s statistik över vilka konstellationer som faktiskt har styrt Sveriges kommuner och regioner 1994–2022 — skr.se — Styren från 1994 och framåt (öppnas i nytt fönster), uppdaterad med skr.se — Aktuella styren och förändringar, mandatperioden 2022 (öppnas i nytt fönster). Två vikter styr poängen:

• Årsvikt, 0,5 upphöjt till (2022 − år) delat med 8 — en halveringstid på två mandatperioder. Ett styre från 2022 väger 1, ett från 2014 väger 0,5, ett från 1994 väger 0,09.
• Nivåvikt, summerad på tre nivåer som mättas var för sig — här (samma kommun eller region), i gruppen (samma kommungrupp) och i landet. Den slutliga poängen är 100 gånger (0,55 gånger här-nivån plus 0,25 gånger gruppnivån plus 0,20 gånger landsnivån), där varje nivå först körs genom en mättnadsfunktion så att skillnaden mellan noll och en förlaga blir stor, medan skillnaden mellan tio och elva förlagor blir försumbar.

Kandidatstyrena redovisas i tre grupper:

1. Styren med prejudikat här — konstellationer som har styrt just det här valområdet tidigare, och vars partier fortfarande har mandat.
2. Styren med prejudikat på andra håll — utan förlaga här, men med förlaga i liknande kommuner eller i landet som helhet.
3. Övriga matematiska majoriteter — möjliga, men aldrig bildade någonstans tidigare.

Det här presenteras alltid som möjliga majoriteter med historiskt prejudikat, aldrig som en prognos över vem som faktiskt kommer att styra — styre förhandlas fram under veckor efter valet, långt efter att den här webbplatsen slutat uppdateras. Det mest användbara talet är därför inte vilken koalition som är troligast, utan hur många valområden som byter majoritetsläge jämfört med idag, i hur många styret hänger på ett enda mandat, och i hur många av bootstrapdragningarna som ännu inte är eniga om läget.

Till innehållet

14Evidens: partisympatiundersökningen, opinionsmätningar och VALU klockan 20

Evidens utöver de räknade rösterna — SCB:s partisympatiundersökning (PSU) från maj, en daglig sammanvägning av opinionsmätningar och SVT:s vallokalsundersökning (VALU) klockan 20.00 — ligger i ett eget lager med egen proveniens och egen vikt. Den skriver aldrig över räknade röster och blandas aldrig in i rösttabellen: Räknat-sektionen visar bara det som faktiskt är räknat, alltid. Bara VALU matas in för hand, rad för rad, med godkännande innan varje skrivning. PSU och opinionsmätningarna läses i stället in automatiskt av var sitt skript, direkt ur källan — PSU ur SCB:s öppna statistikdatabas, opinionsmätningarna varje dag ur källfilen — men syns i gränssnittet på exakt samma sätt som VALU, med namn och vikt i underlagsraden ovanför eller under prognostabellen.

Tre källor, med olika styrka och olika tajming. PSU ligger inne redan när kvällen börjar men är från maj, fyra månader gammal och betydligt trubbigare än en vallokalsundersökning. Den ger ändå två saker de andra saknar: tal per riksområde, och gruppvisa tal längs samma dimensioner som områdesstatistiken.

Opinionsmätningarna, SwedishPolls, är Måns Magnussons löpande, community-underhållna sammanställning av svenska opinionsundersökningar, utgiven under CC0. Källfilen hämtas och tolkas orört: en mätnings tidpunkt är fältperiodens slutdatum, inte publiceringsdatumet, eftersom en barometer publicerad en onsdag kan ha haft fältperiod till fredagen innan, och skillnaden är precis den vecka opinionen hann röra sig. En enskild mätning väger med sin urvalsstorlek gånger en avklingning på det datumet:

w = urvalsstorlek · 2^{−|fältperiodens slut − ankardatum| / halveringstid}

Halveringstiden är sju dagar och fönstret fjorton. Innan mätningarna vägs ihop dras varje instituts huseffekt av — dess systematiska avvikelse från vad de övriga instituten mätte samtidigt, skattad på hela serien utom det valår som prövas. Utan det steget skulle sammanvägningen röra sig när sammansättningen av vilka institut som råkar publicera ändras, vilket inte är en opinionsrörelse. Tabellen nedan tar bara med de institut som har en mätning inom fönstret inför valdagen — ett institut som har slutat publicera väger inte in i sammanvägningen och påverkar alltså inte priorn:

Mönstret är det som brukar diskuteras i branschen: Sentio mäter Sverigedemokraterna omkring tre procentenheter högre än övriga institut och Socialdemokraterna omkring en och en halv procentenhet lägre, medan Sifo ligger åt motsatt håll för SD. Infostat står på noll därför att det har för få jämförelser för att få en egen effekt.

Rå sammanvägning valdes framför att fästa mot PSU. Två konstruktioner prövades i ett backtest mot 2022 innan något laddades: en ren sammanvägning av mätningarna (rå poll of polls), och en konstruktion som fäster mätningarnas rörelse sedan maj vid majmätningens nivå. Att fästa mot PSU gav 1,454 procentenheters medelabsolutfel — sämre än majmätningen ensam (1,393) och nästan dubbelt så illa som den råa sammanvägningen (0,767) — eftersom konstruktionen ärver majmätningens hela nivåfel och lägger mätningarnas eget fel ovanpå. Den råa sammanvägningen vann därför med god marginal, och det är den som laddas.

Osäkerheten kalibreras per parti mot samma fyra valår — 2010, 2014, 2018 och 2022 — med bias halverad av modellen som för de andra källorna och ett golv på 1,0 procentenhet, satt för att ett underlag på bara fyra valår (mot partisympatiundersökningens fjorton) inte ska ge en falskt smal sigma:

Mönstret är entydigt över alla fyra valen: mätningarna överskattar V och MP och underskattar S och M, det klassiska mönstret av sena byten till de stora partierna. Modellen drar av halva biasen, som för de andra källorna. Ett parti utan egen kalibrering får 2,55 procentenheter, det största observerade partifelet i VALU-serien.

Evidensen verkar som en prior i tre led:

• Partinivå. Källans skattning av partiets riksandel, med halva den historiskt observerade biasen avdragen och full empirisk spridning. Osäkerheten är kalibrerad mot slutresultaten över många val — inte källans egen felmarginal, som bara fångar slumpfel i urvalet och är en storleksordning för liten. Alla tre källorna verkar på det här ledet.
• Gruppnivå. Gruppvisa förändringar (bara utbildning och bakgrund — kön och ålder skadar snarare än hjälper, eftersom befolkningens åldersfördelning inte är de röstandes) översätts till geografi genom distriktsfamiljernas egen sammansättning. Det här och nästa led finns bara för PSU och VALU — opinionsmätningarna redovisar varken gruppvisa tal eller regionala tal, bara en riksnivå.
• Riksområdesnivå. Källans tal per riksområde, uttryckt som områdets kontrast mot riket — hur mycket mer eller mindre partiet väntas röra sig där än i landet som helhet. Ledet finns bara för riksdagsvalet, eftersom ingen riksdagsvalkrets korsar en länsgräns.

Vikten avtar automatiskt när räknade röster kommer in, genom en formel — inte genom en inställning någon måste komma ihåg att ändra klockan 21:

w = σ²_data / (σ²_data + σ²_prior),  σ²_data = σ²₀ / (räknad andel + ε)

Utan ett tak skulle σ²_data växa obegränsat mot noll räknat, och priorn få full vikt före första distriktet oavsett hur osäker den är. För en källa som mäter samma dag som valet är det rimligt. För en källa fyra månader före valet är det inte det — förra valets resultat är också information. Källor med en uppmätt basvariation — hur fel antagandet "oförändrat sedan förra valet" brukar visa sig vara, per parti — får därför σ²_data begränsat av just det talet, så att vikten före räkning blir precisionsvikten mellan mätningen och utgångspunkten. PSU har ett sådant tak; VALU och opinionsmätningarna har det inte. För opinionsmätningarna är det en mätfråga och inte en principfråga — deras fältperiod slutar dagar och inte månader före valdagen, och backtestet visar att taket kostar noggrannhet före första distriktet utan att förbättra intervallens täckning.

Vikten före räkning är full för opinionsmätningarna, precis som för VALU: 1,0 för samtliga partier vid noll procent räknat. Den faller sedan snabbt — vid två procent räknat ligger den mellan 0,06 och 0,33 beroende på parti, och redan vid tio procent räknat är den under en tiondel för varje parti.

Oberoendet mellan källorna är inte givet. Precisionsvägningen förutsätter att källornas fel är oberoende av varandra. Mätt över valåren 2010–2022 ligger korrelationen mellan partisympatiundersökningens fel och de två andras nära noll — den sammanvägningen är alltså genuint additiv. Men mellan opinionsmätningarna och vallokalsundersökningen är korrelationen 0,80: de mäter samma väljarkår med besläktade metoder och delar en stor del av sin systematiska skevhet. En läsare som ser opinionsmätningarna och VALU peka kraftigt åt olika håll klockan 20 ska alltså inte tolka det som två oberoende vittnesmål som möts på mitten — avviker de mycket är det oftare VALU som har rätt.

I en uppspelning av 2022 halverar opinionsmätningarna felet innan VALU finns: partisympatiundersökningen och opinionsmätningarna tillsammans ger 0,527 procentenheters medelabsolutfel vid noll räknat, mot 1,214 för partisympatiundersökningen ensam — den situation som gäller hela lördagen och hela valdagen fram till klockan 20, och som skulle gälla hela kvällen om VALU uteblev. Med alla tre källorna vägda samman fortsätter felet ner till 0,213 vid noll räknat och 0,636 vid två procent, och sannolikheterna att Liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet klarar riksspärren blir bättre kalibrerade vid noll, två och fem procent räknat. Liberalerna är partiet värt att hålla särskilt ögonen på: både opinionsmätningarna och majmätningen ligger under fyra procent för partiet klockan 20, samtidigt som opinionsmätningarnas historiska bias för Liberalerna är positiv — de har snarare överskattat partiet än underskattat det.

Samma prior syns i två andra sektioner, på olika sätt. Valvindar-sektionens förväntade värde D̂ (se avsnittet om vad "förväntat" är) kommer, innan några röster är räknade, ur evidenslagret — och där väger opinionsmätningarna tyngst av källorna som redan finns inne när kvällen börjar, eftersom de är färskast. En tidig signal om att ett parti går bättre eller sämre än väntat i ett distrikt jämförs alltså den första timmen mot en förväntan som opinionsmätningarna satt, inte mot en förväntan grundad i räknade röster — och den vikten faller undan i takt med att distrikt börjar rapportera, genom samma formel som resten av evidenslagret. Konfidenssiffran däremot påverkas inte alls: den mäter bara hur mycket som är räknat och hur väl det stämmer med modellens egen profil (se avsnittet om konfidenssiffran), aldrig hur mycket en prior har fyllt ut. En prognos kan alltså vila tungt på opinionsmätningarna och ändå visa låg konfidens, vilket är rätt: konfidensen svarar på hur mycket som vet, inte på hur bra gissningen är.

Inmatning av vallokalsundersökningen sker som strukturerade rader, och varje sådan rad visas för godkännande innan den skrivs till databasen. Partisympatiundersökningen och opinionsmätningarna laddas i stället automatiskt av var sitt skript, utan ett godkännandesteg — opinionsmätningarna varje dag fram till valdagen. Oavsett väg syns källan i gränssnittets underlagsrad med namn och vikt, aldrig som en tyst påverkan.

Till innehållet

15Vad metoden inte klarar

• Preliminärräkningen redovisar bara rapportpartier separat. Allt annat hamnar i en samlad post. Analys av små och lokala partier går alltså inte att göra på preliminära siffror, och gränssnittet markerar när ett resultat är ofullständigt i det avseendet. Personröster saknas också fram till den slutliga räkningen.
• Familjeprofilen bär mycket lite information i kommun- och regionvalet. α korrelerar bara 0,07–0,09 mellan valpar där, mot 0,31 i riksdagsvalet. Det som bär prognosen tidigt på kvällen för kommun och region är i stället poststratifieringen, krympningen mot föräldranivån och σ — inte familjens egen riktning.
• En femtedel av profilraderna vilar på ett enda valpar, och det är just de familjer vars distrikt ritats om mellan valen — alltså de växande områdena, som samtidigt är de mest osäkra. Ingen mängd historik löser det; det är en egenskap hos valgeografin, inte något modellen kan räkna sig runt.
• Opinionsmätningen når inte under riksområdet. Den finaste geografiska nivån är åtta riksområden, och urvalet i vart och ett är litet. Den kan säga något om till exempel Norrland, men ingenting om en enskild valkrets och ingenting alls om ett kommunval. Geografi under den nivån kommer bara från räknade distrikt, eller inte alls.
• Region- och kommunvalet räknas efter riksdagsvalet. I vallokalen räknas först riksdagsvalet, sedan kommunvalet och sist regionvalet. Vid valet 2022 var 70 procent av riksdagsvalets distrikt klara klockan 23, liksom 20 procent av kommunvalets och 4,5 procent av regionvalets; regionvalet passerade 70 procent först vid ett på natten. Region- och kommunflikarna är alltså tunna under just den del av kvällen då riksdagsfliken är som mest innehållsrik, och det är en egenskap hos räkningen och inte hos verktyget.
• En rapporteringsordning är en ordning, inte alla möjliga. Backtestet spelar upp 2022 i den ordning distrikten faktiskt rapporterade den kvällen. Det är den rätta grunden att kalibrera mot, men det är ett enda utfall: 2026 kommer att räknas i en annan ordning, och hur mycket den skiljer sig går inte att veta i förväg.
• Vilken kommun ett distrikt ligger i betyder lika mycket för räknetiden som hur mycket det har att räkna — och det går inte att förutse. Vid samma antal röster skiljde det 2022 en timme mellan den tidiga och den sena tiondelen av kommunerna, och två timmar mellan ytterlägena. Skillnaden är verklig och inte brus, men den är uppmätt i ett enda val: vem som räknar snabbt beror på hur just den valnämnden arbetar just den kvällen, och 2022 års kommuneffekter är därför ingen prognos för 2026. Modellen försöker inte heller förutse ordningen, utan beskriver skillnaden mellan de räknade distrikten och de oräknade.
• Uppsamlingsdistrikten räknas dagarna efter valdagen. De kan därför aldrig vara tidiga indikatorer, hur rikstrogna de än visar sig vara i efterhand, och de kommer aldrig i fråga som nyckeldistrikt.

Till innehållet

16Principerna bakom siffrorna

Ingen språkmodell bearbetar texter i webbgränssnittet, och ingen språkmodell räknar, skattar eller avrundar något som visas som en siffra på den här webbplatsen. Språkmodeller används bara utanför gränssnittet: för att tolka manuellt inmatad evidens till strukturerade rader som godkänns innan de skrivs (se evidenslagret), och för att svara på frågor mot databasen via MCP-verktyget. En prognos som inte går att förklara klockan 21.30 är värdelös, och därför är varje tal spårbart till kod som går att läsa.

Signaltexterna i Valvindar-sektionen genereras ur mallar med deterministiska siffror insatta och visas som de är. Ingen språkmodell skriver om eller formulerar om dem.

Allt valideras mot facit. Mandatfördelningen reproducerar det officiella resultatet 2022 exakt för samtliga 311 valområden innan någon mandatsiffra visas — inte "nära", och inte bara för riksdagen. Under valnatten körs samma validering löpande mot Valmyndighetens egen mandatberäkning; skulle de avvika säger gränssnittet det.

Prognosmodellen är backtestad genom att spela upp 2022 distrikt för distrikt och köra modellen vid varje steg, med medelabsolutfel per parti och intervallens täckningsgrad mätt vid 5, 10, 25 och 50 procent räknat. Samma uppspelning kalibrerar signalmotorn. Modellen är också testad mot generalrepetitionen — filer med exakt samma format som de skarpa, och enda tillfället att upptäcka formatavvikelser i lugn och ro innan det gäller på riktigt.

Historiken skrivs aldrig över. Varje ny inläsning under valnatten läggs till med en egen tidsstämpel i stället för att skriva över den föregående, vilket gör att kvällen går att spela upp igen i efterhand, precis som 2022 gjorde för att bygga och kalibrera den här modellen.

Till innehållet

17Möjliga regeringsbildningar

Riksdagsflikens prognos svarar också på en fråga mandaten inte besvarar ensamma: vilka regeringar går att bilda? Två prov måste klaras, och de är olika till sin natur.

Tillträdesprovet följer regeringsformens negativa parlamentarism. En statsminister behöver ingen majoritet bakom sig — bara frånvaron av en majoritet emot. Omröstningen faller om minst 175 av 349 ledamöter röstar nej. Vilka som gör det avgörs inte av mandaten utan av vad partierna har sagt i regeringsfrågan, och den sammanställningen ligger i en egen fil med datum och källa, aldrig i modellkoden. Ett parti som varken ingår i underlaget eller har sagt något som utlöser ett nej avstår, och ett avstående hjälper regeringen fram.

Budgetprovet är en annan sorts fråga. En regering som har tillträtt faller ändå om den inte får igenom sitt rambeslut, och rambeslutet vinner det förslag som samlar flest röster. Regeringsunderlaget ställs därför mot det största motblock som går att bilda av partierna utanför underlaget. Ett motblock är giltigt när det är en delmängd av en konstellation som faktiskt har stått bakom samma budgetförslag eller samma gemensamma reservation i finansutskottet sedan riksmötet 2014/15 — och bara det. Partiernas regler om regeringssamarbete gäller inte här: att ett parti säger sig inte kunna sitta i regering med ett annat hindrar det inte från att rösta på samma reservation, vilket har hänt.

Ett regeringsalternativ är ett par: regeringspartierna och det förklarade stödunderlaget. "Beroende av ett parti" betyder att partiet finns i något av dem. Skillnaden bär två saker som inte går att slå ihop — några uttalanden gäller bara vem som sitter i regeringen, och prejudikaten skiljer på att en regering har suttit och att ett underlag har funnits. Samtliga kombinationer prövas, och de som partiernas egna uttalanden utesluter faller bort. Ett parti placeras aldrig i ett underlag det självt skulle rösta nej till.

Båda proven räknas på varje bootstrapdragning, aldrig på punktskattningen. Mandatutfallet är diskontinuerligt: ett underlag som i median har 175 mandat har ingen meningsfull "väntevärdesregering", utan en sannolikhetsfördelning över att räcka. Kolumnen Regeringsduglig är andelen dragningar där båda proven klaras i samma dragning — inte produkten av två sannolikheter, eftersom samma mandat avgör dem båda. Ett oavgjort budgetutfall räknas som halv sannolikhet, eftersom det avgörs med lottning.

Prejudikatet bedöms på hela underlaget, inte bara på regeringspartierna, och underlagen redovisas i tre grupper. Matchningen är alltid exakt: att ett underlag rymmer en konstellation som har funnits gör det inte förankrat. Att S har regerat med stöd av C säger ingenting om S med stöd av C, L och KD — det senare har aldrig hänt.

• Underlag med prejudikat. Exakt samma mängd regeringspartier och stödpartier har utgjort regering plus formaliserat stöd förut, eller har stått bakom en vinnande budget. Hur underlaget var uppdelat i regering och stöd kan skilja — proven ser ändå bara underlaget.
• Underlag där bara regeringspartierna har prejudikat. Samma regering har suttit, och varje tänkt stödparti har stött just den regeringen någon gång, men aldrig alla tillsammans. Raden visas med texten utan prejudikat för stödunderlaget.
• Underlag utan prejudikat. Regeringen har inte suttit i den sammansättningen, eller något av stödpartierna har aldrig stött den. Raden visas med texten utan prejudikat. Den sista gruppen är den enda som kan bli lång, och de underlag som har under fem procents chans att klara båda proven ligger bakom "Visa alla".

Med formaliserat stöd menas ett avtal eller ett budgetsamarbete över mandatperioden. Ett parti som bara avstod i statsministeromröstningen, eller som tolererade regeringen utan att något utfästs, räknas inte som stödparti — annars hade prejudikaten blivit bredare än verkligheten. Facit är regeringarna sedan 1976, med källa på varje rad — tabellen står i fördjupningen Regeringsbildningar: underlag, tillsammans med statsministeromröstningarnas praxisserie och budgetmajoriteterna.

Framförda förslag visas alltid. Enumereringen tar bara med underlag som är förenliga med partiernas egna uttalanden, och det gör tabellen sann men tyst om just de regeringsbildningar som diskuteras mest: ett förslag som ett parti eller en tidning har lagt fram är oftast intressant därför att ett annat parti har sagt nej till det, och det faller ur enumereringen av precis det skälet. Sådana förslag står därför i en egen kuraterad lista med vem som fört fram dem och en källa per rad, och redovisas först i den sista gruppen — med kolumnen Stängda dörrar, som säger vilka partier i underlaget vars egna regler utesluter det, med kort skäl och länk till belägget.

För ett framfört förslag räknas de två proven som om de röda linjerna inom underlaget hävdes: partierna i regeringen och stödunderlaget röstar ja eller avstår oavsett vad de själva sagt, medan partierna utanför tillämpar sina regler som vanligt. Räkningen är alltså densamma som för varje annat alternativ — nej-sidan består per definition bara av partier utanför underlaget — och talen svarar på frågan vad mandaten räcker till om dörren öppnas. De säger ingenting om hur sannolikt det är att den öppnas; det är vad kolumnen Stängda dörrar är till för. Ett framfört förslag som inget partis röda linje stänger visas en enda gång, bland de framförda, med sina vanliga tal.

Grupperna sorterar före sannolikheten: ett underlag som har funnits förut står över ett som aldrig prövats, hur väl mandaten än råkar gå ihop. Alternativ utan prejudikat visas bara om de ändå har minst en procents chans att klara båda proven. Eftersom proven bara ser underlaget som helhet får varje uppdelning av ett underlag i regering och stöd identiska tal; tabellen visar därför den mest förankrade uppdelningen och räknar de övriga.

Varje regel bär sitt belägg. Sammanställningen av vad partierna har sagt ligger i en egen fil, och varje tolkning i den är märkt med vad den vilar på. Ett uttalande pekar på en rad i underlaget med datum, talare, citat och länk till källan. En praxis är räknad ur statsministeromröstningarna — hur många gånger partiet röstade nej av de gånger det stod utanför regeringen — och belagd med samma sorts källa: protokollet och citatet där partiet förklarar sin röst, aldrig en hänvisning till Claudes interna underlagsfil. Ett antagande är ingetdera — hållningen är en tolkning som ingen har uttalat, och det står i klartext på raden. Uppdelningen finns för att en regel som flyttar mandat ska gå att spåra till sin källa på tio sekunder, och för att det ska synas när en regel bara är en gissning.

Hur praxisserien räknas, och varifrån den startar

Serien med statsministeromröstningar täcker 1976 för de fem partier som satt i riksdagen redan då — M, S, L, C och V — och det är "sedan"-året praxiskolumnen visar för dem. De tre yngre partierna kom in senare och får sitt eget startår: MP första gången 1990 (partiet fanns i riksdagen 1988–1991 men förlorade sina mandat i valet 1991 och kom tillbaka 1994 — perioden står utskriven som "utanför riksdagen 1991–1994" i stället för att osynligt se ut som en obruten serie sedan 1990), KD som egen riksdagsgrupp 1991, och SD från sin första statsministeromröstning med mandat, 2014. Ett parti som saknar rad ett år då en omröstning faktiskt hölls har alltså inte "hoppat över" tillfället — det satt inte i riksdagen.

Talet i sig — "k av n möjliga tillfällen" — räknas mot varje omröstning där partiet stod utanför regeringspartierna, med samma protokoll som belägger de enskilda praxisreglerna ovan. Två exempel: Socialdemokraterna röstade nej redan vid den första omröstningen, Prot. 1976/77:6 (öppnas i nytt fönster) 7 oktober 1976 — Därför har vi beslutat att rösta nej till talmannens förslag — men avstod två år senare för att fälla en borgerlig regering, Prot. 1978/79:13 (öppnas i nytt fönster) 13 oktober 1978. Miljöpartiet bytte linje 2006: från att lägga ned rösterna mot S-regeringar på 1990-talet till att rösta aktivt nej, med motiveringen att ett avstående i den negativa parlamentarismen "passivt släpper fram" kandidaten, Prot. 2006/07:5 (öppnas i nytt fönster) 5 oktober 2006, en linje partiet upprepade mot Kristersson 2022, Prot. 2022/23:9 (öppnas i nytt fönster) 17 oktober 2022. Källorna för samtliga partier står vid respektive praxisregel i tabellen ovan, inte bara som exempel här.

De två slagen av belägg säger olika saker och kan peka åt olika håll. Ett uttalande är färskt men kan tas tillbaka dagen efter valet; en praxis är tio omröstningar lång men säger bara vad partiet gjort under andra förutsättningar. Där de skiljer sig åt står det i tolkningen, och praxiskolumnen visas för varje parti oavsett vad regeln bygger på — också när den motsäger uttalandet.

Det här är inte en prognos över vem som kommer att regera. En regeringsbildning förhandlas fram under veckor efter valet, långt efter att den här webbplatsen slutat uppdateras, och partiernas hållning kan ändras dagen efter valet. Tabellen säger vad mandaten och de uttalanden som finns gör möjligt — inget mer.

Till innehållet

18Prövade förklaringar till skattningsfelet: socioekonomi och rörlighet

Fyra sätt att väga in valdistriktens socioekonomi — utbildningsnivå, andel med utländsk bakgrund, sysselsättning, inkomst — har byggts, mätts mot uppspelningen av tidigare val och lämnats avstängda. Ingen av dem är bortkastad kod: alla fyra ligger kvar bakom en egen inställning och kan slås på, men ingen av dem klarade sitt eget krav på förbättring.

Det gemensamma skälet är inte att socioekonomi saknar betydelse, utan att den redan finns i modellen. Kommungruppen, storleksklassen och valdeltagandekvartilen som bygger stratumet i avsnittet om poststratifiering är socioekonomiska variabler i förklädnad: en glesbygdskommun med lågt valdeltagande och små distrikt är ett socioekonomiskt stratum. Att lägga utbildningsnivån ovanpå det tillför därför mindre ny information än man skulle tro, och kostar en fyrdubbling av antalet celler per tillagd dimension — ett stratummedelvärde skattat på färre familjer bär mindre.

Den andra halvan av skälet är att swingmodellen skattar förändring, inte nivå, se avsnittet om vad "förväntat" är. Socioekonomin förklarar framför allt nivåskillnader mellan distrikt, och de faller ur redan i den första ekvationen. Kvar för socioekonomin att förklara är hur mycket olika slags områden rör sig olika mellan två val, och den variationen är liten och till stor del redan fångad av stratumet.

Ett fynd är ändå värt att ta med till valvakan, uttryckligen som beskrivning och inte prognos: sammansättningens förändring i valdistrikten pekar mot en strukturell nedgång för Sverigedemokraterna på i median 0,3 procentenheter per distrikt sedan 2022, och över en halv procentenhet i 17 procent av distrikten, som följd av att andelen eftergymnasialt utbildade och andelen med utländsk bakgrund stiger i de flesta områden. Talet är inte ett prognostal — ledet bevisade sig inte som prediktor, och i backtestet blev just det partiets prognos sämre av att använda det — utan en storhet som beskriver väljarunderlaget och kan förklara varför en avvikelse uppstår där den uppstår.

Väljarnas rörlighet: förklarar åldern spridningen?

En femte fråga hör hemma i samma anda men landar annorlunda: säger ett distrikts åldersstruktur något om hur mycket resultatet där brukar avvika från det väntade — alltså om spridningen σ i avsnittet om vad "förväntat" är? Här byggdes ingenting, eftersom svaret redan vid mätningen var nej.

Frågan är rimlig på individnivå: yngre väljare byter parti klart oftare än äldre, en skillnad på omkring 17 procentenheter i samtliga nio riksdagsval sedan 1991. Men ett distriktsresultat visar inte hur många som bytte — det visar nettot av alla byten, och byten inom en åldersgrupp går delvis åt olika håll och tar ut varandra. I det valpar familjeprofilerna faktiskt är skattade på, 2018 till 2022, rörde sig de yngsta väljarna mindre än de äldsta, netto sett — tvärtemot vad bruttoskillnaden antyder. Åldersstrukturen tillför mindre än en procent förklarad varians utöver det modellen redan vet, och testad ur urval — skattad på ett valpar, prövad på nästa — ligger effekten nära noll åt båda hållen. Det räcker inte för att bygga om profilerna.

Två fynd ur mätningen är ändå värda att ta med till valvakan. Hela väljarkåren har blivit rörligare sedan 1991 — andelen som bytt parti mot förra valet har stigit från omkring en fjärdedel till över en tredjedel, i alla åldersgrupper — vilket är ett skäl att lägga osäkerheten inför 2026 i överkant snarare än i underkant. Och distrikt med en extrem åldersstruktur åt något håll, mycket unga eller mycket gamla, har en något högre spridning än genomsnittet — ett U-format mönster, inte en gradient, och för litet och för instabilt för att modelleras. Det är ändå bra att känna till när ett enskilt studentdistrikt eller en ålderstung landsbygdskommun sticker ut tidigt på kvällen.

Till innehållet

19Skevheten i de först räknade distrikten

De distrikt som räknas färdigt först på kvällen är inte ett slumpmässigt urval av landet, och skevheten sitter kvar även sedan poststratifieringen gjort sitt — den försvinner inte bara för att fler distrikt av samma sort räknas. Följden, uppmätt i en uppspelning av 2022, är att riksdagsprognosens fel i riket i praktiken fördubblas strax efter de första rösterna kommit in, jämfört med felet innan någon röst alls var räknad. De första rösterna gör alltså prognosen sämre, inte bättre.

Mönstret är detsamma i två skilda val. I 2018, med bara tre procent av distrikten räknade, var Sverigedemokraterna 4,3 procentenheter för högt och Moderaterna 3,4 för lågt i det råa snittet. I 2022 gav ett motsvarande rakt medelvärde klockan 21.00 Sverigedemokraterna nästan fem procentenheter för högt. Två val, tre års mellanrum, samma två partier och samma riktning.

Hur stort felet blir om man låter bli att modellera och bara läser de räknade rösterna rakt av — samtliga partier, hela kvällen igenom — står i avsnittet om osäkerhet. Talen där är röstviktade andelar av det som räknats i valområdet, alltså ett annat och snällare mått än det raka medelvärdet över distrikt som nämns ovan, men de mäter samma skevhet.

Diagnosen är inte att poststratifieringen saknar underlag. Andelen av felet som beror på att hela strata ännu saknar räknade distrikt är en tredjedel vid en procent räknat och en fjärdedel vid två — och därefter i praktiken borta. Det som blir kvar, och som inte krymper i takt med att fler distrikt räknas in, är att de distrikt som är räknade är sneda även inom sitt eget stratum. Kort sagt: det räknade underlagets nominella precision är högre än dess faktiska informationsvärde mitt i räkningen, inte för att stratifieringen är fel konstruerad utan för att den behandlar ett snett urval inom stratumet som om det vore representativt.

En mekanism som rättar en del av detta är byggd, kalibrerad mot mätningen ovan och kan slås på — men är avstängd som förval. Skälen är tre. Vinsten är liten: dippens höjd över nolläget minskar med ungefär en tiondel vid två procent räknat och en femtedel vid fem och tio — dippen blir mindre, inte borta. Konstanten som bestämmer hur stort tillägget ska vara är löst ur ett enda val, 2022; det andra valet stödjer bara formen på avklingningen, inte dess storlek. Och viktigast: vikten mellan förhandsskattningen och de räknade rösterna är valnattens mest konsekvensrika reglage — att skruva på det dagar före valdagen, på ett tal med bara ett vals stöd, väger tyngre än den lilla vinsten.

Till innehållet

20Fråga databasen via MCP

Webbgränssnittet visar bara det som redan är beräknat, och ingen språkmodell rör sig vid en siffra där. Frågor i fritext — "vad betyder valvind 3", "prognos för Örebro kommun", "vad har ändrats sedan 21.00", "vilka fästen har SD i Skåne", "vad väger SCB:s PSU i prognosen just nu", "vilka partier röstade för samma budget 2022/23" — besvaras i stället utanför gränssnittet, av en språkmodell som pratar med valnattens databas genom MCP-servern valnatt. Servern är enbart läsande: varje fråga går i en databastransaktion som inte kan skriva, och de sjutton verktygen (förtecknade i sin helhet i MCP-serverns egen dokumentation) täcker hela schemat — riktade verktyg för räknat resultat, prognos, valvindar, styre, Örebrobevakningen och regeringsbildningarna, men också ett enskilt distrikt i sitt fulla sammanhang (familj, historik 2010–2022, förberäknad profil, kvällens avvikelse), evidenslagrets källor och vikt, underlaget bakom regeringsbildningarna, och till sist en beskrivning av hela schemat (valnatt_schema) plus en fritt formulerad läsande SQL-fråga mot det (valnatt_fraga, med eget skydd: låst till en enda SELECT/WITH-sats, radtak, tidsgräns, ingen åtkomst till Django/Wagtails egna tabeller) för det de riktade verktygen inte täcker. Tillsammans returnerar de bara det databasen och de förberäknade tabellerna redan innehåller. MCP-prompten valvaka instruerar modellen att citera siffrorna oförändrade och alltid nämna en prognos osäkerhet, oavsett vilket av de sjutton verktygen svaret kom från — modellen formulerar text om talen, men räknar aldrig om dem.

Servern körs i öppen läsning: ingen inloggning och ingen nyckel behövs för något av klientstegen nedan. Adressen är https://mcp.valvaka.online. Det är säkert att lämna öppen därför att servern uteslutande läser och siffrorna redan är publika på den här webbplatsen — skyddet mot överbelastning ligger i stället i hur många anrop adressen släpper igenom per sekund, inte i en hemlighet i processen.

Ansluta från Claude

claude.ai och Claude Desktop delar samma anslutningsmekanism ("Anpassade anslutningar", på engelska custom connectors, via remote MCP). Under Customize (Anpassa) → Connectors (Anslutningar), välj "Lägg till anpassad anslutning", ange serveradressen (https://mcp.valvaka.online) och lämna autentiseringsvalet på "Ingen". support.claude.com — Build custom connectors via remote MCP servers (öppnas i nytt fönster), läst 2026-09-07.

Claude Code ansluts från kommandoraden:

claude mcp add --transport http valnatt https://mcp.valvaka.online

code.claude.com — Connect Claude Code to tools via MCP (öppnas i nytt fönster), läst 2026-09-07.

Ansluta från ChatGPT

I ChatGPT desktop app (macOS): öppna Inställningar → Pluginer, välj fliken MCP:er, klicka Lägg till → Lägg till MCP-server. I formuläret "Sammanlänka med en anpassad MCP": ange valfritt namn, välj typen Strömningsbar HTTP (inte STDIO), och ange serveradressen (https://mcp.valvaka.online) som URL. Fälten för bärartoken och huvuden lämnas tomma — servern kräver ingen autentisering. Klicka Spara. Ingen utvecklarläge behövs för det här flödet, till skillnad från webbversionen. Verifierat direkt i ChatGPT desktop app, macOS, 2026-09-08.

Ansluta från Gemini

Gemini CLI läser MCP-servrar ur sin egen inställningsfil, antingen i hemkatalogen eller i det aktuella projektet:

{
  "mcpServers": {
    "valnatt": {
      "httpUrl": "https://mcp.valvaka.online"
    }
  }
}

google-gemini.github.io — MCP servers with the Gemini CLI (öppnas i nytt fönster), läst 2026-09-07. Gemini-appen (konsumentversionen, till skillnad från CLI:t och företagsutgåvorna) har inte något dokumenterat stöd för anpassade fjärr- MCP-servrar vid samma läsdatum — det är alltså inte verifierat att den fungerar, snarare tvärtom.

Till innehållet

21Etiketter och statusmarkeringar

Varje kort etikett i gränssnittet går att klicka sig till här, till just sitt eget stycke. De flesta förklarar sig själva i sin egen mening (till exempel "(inga röster i vårt underlag)"), och de listas inte här — bara de som INTE gör det.

"Kommunvis skattat"

Står under vissa partier i prognostabellerna, alltid tillsammans med ordet i klartext — aldrig bara en färg.

Regeln. Ett parti får etiketten när minst hälften av dess röster i valområdet vid förra valet kom från en enda kommun. Riksdagspartierna och samlingsposten "övriga" får den aldrig — de finns i praktiken i varje kommun i landet.

Vad som händer. Modellen skattar normalt ett partis förändring mot förra valet en gång för hela valområdet (se avsnitt 4, "Swing, inte nivå") och sprider ut den geografiskt. Ett parti med den här etiketten hoppar över det steget: förändringen skattas i stället kommun för kommun, ur just den kommunens egna räknade röster, och de kommunvisa förändringarna summeras till valområdets resultat. En kommun där inget ännu är räknat behåller förra valets resultat oförändrat i den summan.

Vad det betyder tidigt på kvällen. Partiets siffra rör sig bara när dess EGNA kommuner räknas — den kan ligga still nära förra valets nivå långt in på kvällen om just de kommunerna räknar sent, även om valområdet i övrigt är långt räknat.

Regeln slår till även för ett parti som inte är lokalt, när en enda kommun väger tungt i valområdet. Exempel från regionvalet i Stockholms län 2022: Medborgerlig Samling och Partiet Nyans fick båda etiketten eftersom drygt hälften av deras röster kom från Stockholms stad — 54,8 respektive 54,1 procent av partiernas röster i länet. Det beror på att Stockholms stad är stor, inte på att partierna är lokala: staden ensam stod för 41,4 procent av länets röstberättigade samma val.

"Utan prognos"

Står under partinamnet i prognostabellerna, och i andelskolumnen på samma rad står "Ingen prognos" i stället för en siffra. Mandat- och spärrkolumnerna är tomma.

Varför. Modellen skattar inte ett partis andel direkt. Den skattar hur mycket partiet förändrats sedan förra valet i samma distrikt, och lägger förändringen på förra valets kända resultat (se avsnitt 4, "Swing, inte nivå"). Ett parti som ställer upp här för första gången — eller som inte ställde upp förra gången — har inget resultat att lägga förändringen på. Då finns det ingen skattning att göra, och en nolla vore ett påstående om utfallet i stället för ett besked om att vi inte vet.

Vad som visas i stället. Raden finns kvar, med partiets namn och med de röster som faktiskt räknats i kolumnen "Räknat". Det som saknas är prognosen, inte partiet.

När siffran kommer. När valområdet är nästan färdigräknat är de räknade rösterna i sig nära nog slutresultatet, och partiet får en prognos som vilket annat parti som helst. Tidigare på kvällen skulle samma räkning ge en siffra som är för låg i ungefär samma grad som valområdet är oräknat, och den siffran visas hellre inte alls.

Följden för mandaten. Så länge partiet saknar prognos fördelas valområdets mandat mellan de partier som har en. Ett sådant parti kan alltså ta mandat som mandattabellen ännu visar hos någon annan. Det är ett känt och avsiktligt val: alternativet vore att gissa hur många röster partiet får, och en gissning hör inte hemma i en mandatsiffra.

"(Samlingspost)"

Står efter "Övriga partier" i tabellerna. Preliminärräkningen redovisar bara Valmyndighetens rapportpartier separat — alla andra partiers röster läggs i en gemensam post, "Övriga partier", tills sluträkningen redovisar dem var för sig. Etiketten säger att raden är den posten, inte ett enskilt parti, och att den kan innehålla flera olika partiers röster på en och samma gång.

"Avviker"

Står i Räknat-sektionens mandattabell, bredvid Valmyndighetens egna mandattal. Se avsnitt 12, "Mandatfördelningen är en grind, inte en ambition" för vad jämförelsen bygger på och varför en avvikelse alltid ska synas.

"Kontrollberäkning på Valmyndighetens underlag"

Står i Räknat-sektionens statusruta när underlaget är blandat, alltså när en del distrikt redan visas med slutliga siffror medan Valmyndighetens mandatfil fortfarande är preliminär. Mandaten räknas då en gång till på exakt de siffror mandatfilen bygger på. "Stämmer" betyder att den beräkningen ger samma fördelning som Valmyndighetens; "avviker" är ett verkligt räknefel. Se avsnitt 12.

"Lika jämförelsetal — avgörs genom lottning"

Står i stället för "avviker" när skillnaden mot Valmyndighetens mandat gäller ett mandat där två jämförelsetal är exakt lika. Lagen avgör ett sådant mandat genom lottning, och en lottning kan falla åt vilket håll som helst. Se avsnitt 12.

"Antalet mandat skiljer sig från Valmyndighetens"

Står i stället för "avviker" när Valmyndighetens mandatfil fördelar ett annat antal mandat i valområdet, eller ett annat antal fasta mandat i en valkrets, än beräkningen här använder. En skillnad per parti följer då av antalet och säger ingenting om själva räkningen. Se avsnitt 12.

Statusstämplar om datans färskhet

Räknat, Prognoser, Valvindar och styresavsnittet visar var och en en stämpel som säger hur färsk den visade informationen är. Principen är "aldrig tyst fel": ett gränssnitt som visar gamla siffror som om de vore färska är värre än ett som säger att det inte har något nytt.

Konfidensens "Låg" / "Måttlig" / "Hög"

Ordet bredvid konfidenssiffran (se avsnitt 9, "Konfidenssiffran" för hur talet 0–100 räknas fram) är samma tal översatt till tre steg: Låg under 40, Måttlig från 40 till 75, Hög över 75. Gränserna är satta i koden, inte i mallen, och ändras bara om kalibreringen mot 2022 visar att de bör flyttas.

"Uttalande" / "Praxis" / "Antagande"

Märker varje regel bakom de möjliga regeringsbildningarna med vad den vilar på. Se avsnitt 17, "Varje regel bär sitt belägg" för den fullständiga förklaringen och exemplen.

Till innehållet

22Källförteckning

Allt som visas som ett tal på den här webbplatsen går tillbaka på en av källorna nedan. Fri användning med källangivelse gäller Valmyndighetens material rakt av; de andra källorna har egna villkor, angivna vid varje post.

• Valmyndigheten. Resultatfiler under valnatten, valgeografi (valdistrikt, valkretsar, jämförbarhet mellan val) och rådata på valdistriktsnivå 2002–2022, för riksdagsval, regionval och kommunval. val.se — Statistik och data (öppnas i nytt fönster). Räkneordningen mellan riksdags-, kommun- och regionvalet i vallokalen, underlaget för avsnittet om vad metoden inte klarar: val.se — Så går den preliminära rösträkningen till (öppnas i nytt fönster). Villkor: fri användning med källangivelse till Valmyndigheten.
• Statistiska centralbyrån (SCB). DeSO och RegSO som geografisk grund för att koppla socioekonomi till valdistrikt, samt befolknings-, utbildnings-, inkomst- och bakgrundsstatistik och partisympatiundersökningen (PSU) som prior inför valnatten. scb.se — Öppna data (öppnas i nytt fönster). Villkor: SCB:s öppna data i statistikdatabasen och geodataplattformen har licensen CC0 — fri användning, källangivelse rekommenderas men krävs inte.
• Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Kommungruppsindelningen, som är stratifieringens viktigaste enskilda variabel: skr.se — Kommungruppsindelning (öppnas i nytt fönster). Sammanställningen av vilka konstellationer som faktiskt har styrt kommuner och regioner efter tidigare val, underlaget för avsnittet om möjliga styren: skr.se — Styren från 1994 och framåt (öppnas i nytt fönster) och skr.se — Aktuella styren och förändringar, mandatperioden 2022 (öppnas i nytt fönster). Villkor: SKR:s publikationer får återges med källangivelse.
• SVT/VALU via Svensk nationell datatjänst (SND). SVT:s vallokalsundersökning används för kalibrering av evidenslagrets osäkerhet mot valen 1991–2022 — aldrig för att skriva över räknade röster. researchdata.se — SND 2023-101-1 (öppnas i nytt fönster). Villkor: enligt katalogpostens egna användarvillkor hos SND.
• Riksdagens öppna data. Protokoll, voteringar och betänkanden bakom statsministeromröstningarnas praxisserie och budgetprovets motblock. riksdagen.se — Riksdagens öppna data (öppnas i nytt fönster). Villkor: fri att använda och sprida med källangivelse.
• SwedishPolls. Måns Magnussons löpande sammanställning av svenska opinionsundersökningar, sammanvägd till en daglig poll of polls med institutens huseffekter avdragna och använd som en av evidenslagrets tre källor fram till och med valdagen — se avsnittet om evidenslagret. github.com/MansMeg/SwedishPolls (öppnas i nytt fönster). Villkor: CC0 (fri användning, ingen källangivelse krävs).
• Partiernas egna webbplatser och medier. Uttalanden i regeringsfrågan, som avgör vilka regeringsbildningar partiernas egna regler utesluter. Varje uttalande har sin egen länk och sitt eget datum i positionstabellen i stället för en gemensam källa här.
• Wikipedia. Faktauppgifter om regeringsbildningar 1976–2022 (regeringspartier, formaliserat stödunderlag, tillträdesdatum), sammanställda med en artikel-URL på varje rad i fördjupningen Regeringsbildningar: underlag. CC BY-SA 4.0 (öppnas i nytt fönster).

Till innehållet